Jag var 17 år och utbytesstudent. Jag hatade det platta landskapet och ville gråta åt de gula färgerna som en allt för regnfri sommar hade skapat. Men så började skolan. Jag sprang i friidrottslaget och gjorde mitt bästa för att passa in. Jag kom till första träningspasset i mina vanliga träningstights och alla skrattade. Det var inga vanliga träningstights här i bibelbältet. Det var ett par utmanande tights. Dom skulle man ju ha shorts över. Nästa träningspass kom jag till i mina tights med shorts över. Jag gjorde allt för att passa in. Verkligen allt.

Det kluriga för att passa in var ju att man i alla nya situationer inte kunde agera på rutin, eller ens på spontan reaktion. Man var hela tiden tvungen att stå steget bakom och aktivt iaktta de andra. Se hur de gjorde för att på så sätt veta hur jag skulle göra.

Men med varje nytt andetag av Ohioluften blev jag mer säker på mig själv. Jag vågade ta cykeln till skolan istället för att åka bil. Jag vågade ha min favorittröja trots att den var omodern i highschoolvärlden. I slutet av året lyckades jag till och med övertala ett gäng amerikaner att nakenbada med mig. Jag passade in, jag passade inte in. Jag hoppades att jag visste eller kanske till och med valde när jag inte passade in.

Viktigast av allt för mig blev att veta när jag passade in och när jag inte gjorde det. På så sätt kunde jag vara förberedd på höjda ögonbryn och ”foreigner-kommentarer”. Kommentarerna som satte gränserna mellan normalt och onormalt. Kommentarerna som satte mallen för normen.

Men jag är glad för att jag vågade testa att inte agera som alla andra. På så sätt blev jag medveten om vilka normer som fanns just där jag var, på just den skolan, bland just de människorna. Och sen kunde jag efter det avgöra om jag ansåg att normen borde/skulle brytas eller helt enkelt få ställa mig frågan om jag orkade bryta den.

Normerna jag pratar om här är ju till synes löjliga normer som jag kanske likväl kunde hållit mig till, men jag antar att nakenbadet var ett måste för mig, eller att jag helt enkelt kände mig lite friare, lite mer som mig själv om jag även fick leva ut det. Och att normer ska brytas – det tror jag vi alla är överens om vid det här laget. Det kluriga är bara att hitta dom först!

Av Ylva