”Som ett ständigt brusande blodomlopp susar bilarna runt i staden, utan stopp. På natten, på dagen, tidig morgon, sen kväll.
Det är en ständig rörelse, men samtidigt ett lugn som inte går att beskriva.
Inte alls som jag väntat mig, betydligt bättre. Jag förstår inte ett ord, men kommer fram med hjälp av min vän.
Han talar språket flytande, förstår kulturen, smälter in. Det gör jag också, till utseendet.
Flera gånger tilltalar folk mig, och blir irriterade när jag inte förstår, eller svarar på engelska.
Fort ska det gå. Det är som att inget får komma i otakt. Kvinnorna trippar runt i sina skyhöga klackskor, medan männen rusar fram utan att ha lagt ned någon störra ansträngning på sitt yttre. Floden slingrar sig mellan slitna fasader och vackra byggnader. Det finns inget mönster. Kaos och ordning på samma gång.
Det går inte att beskriva en stad som Moskva. Jag måste tillbaka! Det är som sushi, efter några gånger är du fast utan att riktigt veta hur det gick till”
Anna Bäckman
