Det finns så mycket kraft inom oss, kraft och hopp om förändring. Den ideella sektorn flödar av idéer och tankar om att världen kan bli lite bättre. Och saker går oss emot. Det går oss alla emot när vi ser att milleniemålen inte uppfylls, när hatbrott ökar eller när den gömda rasismen flödar. Kanske drabbas vi av trötthet och förargelse, en känsla av att det kommer ju aldrig att gå. Men den känsla jag får när jag möter en person som fortsatt tror på förändring, den lever jag på – den ger mig både lugn och hopp.
Jag stöter på folk som säger att ”varför göra a när man inte gör b” – och jag kan i sak hålla med – jag önskar att jag vore korrekt på alla sätt och vis, visste allt, hjälpte alla och inte släppte ut ett gram koldioxid – but im not! Men jag vill ändå välja att göra det jag kan, det lilla. För då har jag i alla fall inte slutat hoppas på mig själv.
